Okej, så nej, alla hästar har inte varit i min ägo på pappret, men dom ligger mig iallafall alla väldigt nära hjärtat, vissa närmare.
Så vi tar dom i den tur och ordning dom stormade in i mitt liv.. :) Och då börjar vi med..



Om jag inte minns helt fel är hon född 1995, och övervuxen ponny. Långt ifrån skönhet men gosh, jag verkligen älskade den hästen!
Jag hade precis börjat rida på ridskola och skulle gå in i "stora" stallet för första gången, vilket var jättespännande.
Och där i en spilta stod hon, ingen speciellt, men jag föll pladaskt för det långhåriga stoet. Jag blev helt till mig, sprang runt och skrek varje gång jag fick rida henne, vilket blev mer och mer sällan ju längre jag red, eftersom hon tydligen var.. för snäll för mig.

När jag inte längre red henne blev jag skötare på henne, men inte heller fick jag stanna med det särskilt länge, eftersom, återigen, var hon för snäll för mig.
Så jag blev skötare på en häst som hette Bacardi, som jag verkligen INTE tyckte om. Men så fanns det såklart en annan häst mitt hjärta drogs till..
Och då vågar jag nästan säga att det slog mer än det gör för Grom.

Och han hette..


Han var verkligen en drömhäst. Jag var ensam skötare i flera år, och även hur löjligt det än låter, så tror jag att han tyckte om mig lite också.
Det kändes verkligen som vi hade ett band mellan oss. Jag var där flera dagar i veckan, bara för att borsta! Jag fick rida honom 1 gång om året.
Jag var alltid där och hejade när han tävlade, både hoppning och dressyr. Jag blev månadens skötare för Renaste häst, haha. :)
Jag kunde gå in i boxen och sitta och glo på honom i flera timmar, och under den tiden brukade han likt en pelikan fylla munnen med vatten och släppa det över mig.
Jag hade lovat mig själv att vara där tills hans sista andetag, dock trodde jag inte att det skulle bli så snart.
April 2007, några dagar innan han skulle fylla 9, somnade han in efter en lång tids skada. Såklart, var jag inte där, vilket gjorde det ännu jobbigare för mig.
Jag var skötare på honom i 3-4 år, och han var mitt allt.

Men på sidan av ridskolan hade jag försökt börja komma vidare med ridningen, och blivit medryttare på en C-ponny, vid namn..



Det är en av dom galnaste ponnyer jag ridit. Hon tvekade inte att dra hem mitt under en uteritt eller kasta sig för rullande grus längst med vägen.
Dock han jag väl rida henne max 2 gånger, sen fick jag samtal om att hon blivit skadad medans som tömkört, så det blev vila, låååååång vila.
Hela vintern och våren var jag ute och gick långa promenader varje dag, hade henne 6 dagar i veckan, och sen satte jag sakta igång henne.
Efter nästan ett års igångsättning, och har äntligen fått tagit första galoppen, får jag ett mejl att hon åker till sin nya fodervärd om 3 dagar.
Så det var ju inte så kul, efter att jobb jag lagt ner. Sommaren 2009 kom hon hem till Stockholm igen, och flyttade till ett stall nära mig, så jag började rida henne smått igen, men det tog inte lång tid att förstå att vi hade växt ifrån varandra.

Efter Jaffa åkt red jag kvar på ridskolan 1 gång i veckan, tills Februari 2007, då jag köpte min första häst..


När man äntligen övertalat sina föräldrar att man ska få köpa häst, så tog man första man hittade.
Och nu vet man ju i efterhand att det inte var det ultimata valet, men jag tror ändå att det var menat att jag skulle ha henne. Mager och långhårig, som säkert blivit utdömd om en besiktning gjorts..
Hon var verkligen inte mycket för världen, och verkligen ingen första häst. Verkligen en ensmanshäst, som tycktes hata allt och alla.
Men i ridningen var hon världens snällaste. Fick höra att hon hos tidigare ägare ridits om upp till LB. Men bommar  var det ingen ide att plocka fram, det blev tvärstopp. :)
Jag tränade för tränare och red på långritter med massvis av galopp över gröna fält. Efter några månader med mycket omsorg, träning och MYCKET MAT blev hon riktigt fin. Dock var vi med om en olycka som resulterade i vila för både häst och ryttare, längre för henne. Hon åkte med en annan tjej i stallet till deras sommarbete, och jag åkte på ridläger.

Bild: Can 3-4 månader efter vi köpte henne. 2007

När jag kom hem, lät vi tjejen som haft henne över sommaren ha kvar henne på foder, för vi visste både jag och mamma, jag behövde en ponny!
Jag blev kontaktad av en kvinna som hade ett gäng importer, vi åkte dit, och ja, resten vet ni nog.. :)
Jag mötte min prins, och här står han nu idag.  Can sålde vi till fodervärden.