ÄLSKLINGAR
Okej, så nej, alla hästar har inte varit i min ägo på pappret, men dom ligger mig iallafall alla väldigt nära hjärtat, vissa närmare.
Så vi tar dom i den tur och ordning dom stormade in i mitt liv.. :) Och då börjar vi med..
Om jag inte minns helt fel är hon född 1995, och övervuxen ponny. Långt ifrån skönhet men gosh, jag verkligen älskade den hästen!
Jag hade precis börjat rida på ridskola och skulle gå in i "stora" stallet för första gången, vilket var jättespännande.
Och där i en spilta stod hon, ingen speciellt, men jag föll pladaskt för det långhåriga stoet. Jag blev helt till mig, sprang runt och skrek varje gång jag fick rida henne, vilket blev mer och mer sällan ju längre jag red, eftersom hon tydligen var.. för snäll för mig.
När jag inte längre red henne blev jag skötare på henne, men inte heller fick jag stanna med det särskilt länge, eftersom, återigen, var hon för snäll för mig.
Så jag blev skötare på en häst som hette Bacardi, som jag verkligen INTE tyckte om. Men så fanns det såklart en annan häst mitt hjärta drogs till..
Och då vågar jag nästan säga att det slog mer än det gör för Grom.
Och han hette..
Han var verkligen en drömhäst. Jag var ensam skötare i flera år, och även hur löjligt det än låter, så tror jag att han tyckte om mig lite också.
Det kändes verkligen som vi hade ett band mellan oss. Jag var där flera dagar i veckan, bara för att borsta! Jag fick rida honom 1 gång om året.
Jag var alltid där och hejade när han tävlade, både hoppning och dressyr. Jag blev månadens skötare för Renaste häst, haha. :)
Jag kunde gå in i boxen och sitta och glo på honom i flera timmar, och under den tiden brukade han likt en pelikan fylla munnen med vatten och släppa det över mig.
Jag hade lovat mig själv att vara där tills hans sista andetag, dock trodde jag inte att det skulle bli så snart.
April 2007, några dagar innan han skulle fylla 9, somnade han in efter en lång tids skada. Såklart, var jag inte där, vilket gjorde det ännu jobbigare för mig.
Jag var skötare på honom i 3-4 år, och han var mitt allt.
Men på sidan av ridskolan hade jag försökt börja komma vidare med ridningen, och blivit medryttare på en C-ponny, vid namn..
Det är en av dom galnaste ponnyer jag ridit. Hon tvekade inte att dra hem mitt under en uteritt eller kasta sig för rullande grus längst med vägen.
Dock han jag väl rida henne max 2 gånger, sen fick jag samtal om att hon blivit skadad medans som tömkört, så det blev vila, låååååång vila.
Hela vintern och våren var jag ute och gick långa promenader varje dag, hade henne 6 dagar i veckan, och sen satte jag sakta igång henne.
Efter nästan ett års igångsättning, och har äntligen fått tagit första galoppen, får jag ett mejl att hon åker till sin nya fodervärd om 3 dagar.
Så det var ju inte så kul, efter att jobb jag lagt ner. Sommaren 2009 kom hon hem till Stockholm igen, och flyttade till ett stall nära mig, så jag började rida henne smått igen, men det tog inte lång tid att förstå att vi hade växt ifrån varandra.
Efter Jaffa åkt red jag kvar på ridskolan 1 gång i veckan, tills Februari 2007, då jag köpte min första häst..
När man äntligen övertalat sina föräldrar att man ska få köpa häst, så tog man första man hittade.
Och nu vet man ju i efterhand att det inte var det ultimata valet, men jag tror ändå att det var menat att jag skulle ha henne. Mager och långhårig, som säkert blivit utdömd om en besiktning gjorts..
Hon var verkligen inte mycket för världen, och verkligen ingen första häst. Verkligen en ensmanshäst, som tycktes hata allt och alla.
Men i ridningen var hon världens snällaste. Fick höra att hon hos tidigare ägare ridits om upp till LB. Men bommar var det ingen ide att plocka fram, det blev tvärstopp. :)
Jag tränade för tränare och red på långritter med massvis av galopp över gröna fält. Efter några månader med mycket omsorg, träning och MYCKET MAT blev hon riktigt fin. Dock var vi med om en olycka som resulterade i vila för både häst och ryttare, längre för henne. Hon åkte med en annan tjej i stallet till deras sommarbete, och jag åkte på ridläger.
När jag kom hem, lät vi tjejen som haft henne över sommaren ha kvar henne på foder, för vi visste både jag och mamma, jag behövde en ponny!
Jag blev kontaktad av en kvinna som hade ett gäng importer, vi åkte dit, och ja, resten vet ni nog.. :)
Jag mötte min prins, och här står han nu idag. Can sålde vi till fodervärden.
Så vi tar dom i den tur och ordning dom stormade in i mitt liv.. :) Och då börjar vi med..
OFELIA
Bild: FRV's hemsida
Bild: FRV's hemsida
Om jag inte minns helt fel är hon född 1995, och övervuxen ponny. Långt ifrån skönhet men gosh, jag verkligen älskade den hästen!
Jag hade precis börjat rida på ridskola och skulle gå in i "stora" stallet för första gången, vilket var jättespännande.
Och där i en spilta stod hon, ingen speciellt, men jag föll pladaskt för det långhåriga stoet. Jag blev helt till mig, sprang runt och skrek varje gång jag fick rida henne, vilket blev mer och mer sällan ju längre jag red, eftersom hon tydligen var.. för snäll för mig.
När jag inte längre red henne blev jag skötare på henne, men inte heller fick jag stanna med det särskilt länge, eftersom, återigen, var hon för snäll för mig.
Så jag blev skötare på en häst som hette Bacardi, som jag verkligen INTE tyckte om. Men så fanns det såklart en annan häst mitt hjärta drogs till..
Och då vågar jag nästan säga att det slog mer än det gör för Grom.
Och han hette..
LOTUS
Bild: FRV's fb grupp
Bild: FRV's fb grupp
Han var verkligen en drömhäst. Jag var ensam skötare i flera år, och även hur löjligt det än låter, så tror jag att han tyckte om mig lite också.
Det kändes verkligen som vi hade ett band mellan oss. Jag var där flera dagar i veckan, bara för att borsta! Jag fick rida honom 1 gång om året.
Jag var alltid där och hejade när han tävlade, både hoppning och dressyr. Jag blev månadens skötare för Renaste häst, haha. :)
Jag kunde gå in i boxen och sitta och glo på honom i flera timmar, och under den tiden brukade han likt en pelikan fylla munnen med vatten och släppa det över mig.
Jag hade lovat mig själv att vara där tills hans sista andetag, dock trodde jag inte att det skulle bli så snart.
April 2007, några dagar innan han skulle fylla 9, somnade han in efter en lång tids skada. Såklart, var jag inte där, vilket gjorde det ännu jobbigare för mig.
Jag var skötare på honom i 3-4 år, och han var mitt allt.
Men på sidan av ridskolan hade jag försökt börja komma vidare med ridningen, och blivit medryttare på en C-ponny, vid namn..
JAFFA
Bild: Jag och Jaffa 2009
Bild: Jag och Jaffa 2009
Det är en av dom galnaste ponnyer jag ridit. Hon tvekade inte att dra hem mitt under en uteritt eller kasta sig för rullande grus längst med vägen.
Dock han jag väl rida henne max 2 gånger, sen fick jag samtal om att hon blivit skadad medans som tömkört, så det blev vila, låååååång vila.
Hela vintern och våren var jag ute och gick långa promenader varje dag, hade henne 6 dagar i veckan, och sen satte jag sakta igång henne.
Efter nästan ett års igångsättning, och har äntligen fått tagit första galoppen, får jag ett mejl att hon åker till sin nya fodervärd om 3 dagar.
Så det var ju inte så kul, efter att jobb jag lagt ner. Sommaren 2009 kom hon hem till Stockholm igen, och flyttade till ett stall nära mig, så jag började rida henne smått igen, men det tog inte lång tid att förstå att vi hade växt ifrån varandra.
Efter Jaffa åkt red jag kvar på ridskolan 1 gång i veckan, tills Februari 2007, då jag köpte min första häst..
CAN HOVSTEN
Bild: Can dagen efter vi hämtade henne 2007
Bild: Can dagen efter vi hämtade henne 2007
När man äntligen övertalat sina föräldrar att man ska få köpa häst, så tog man första man hittade.
Och nu vet man ju i efterhand att det inte var det ultimata valet, men jag tror ändå att det var menat att jag skulle ha henne. Mager och långhårig, som säkert blivit utdömd om en besiktning gjorts..
Hon var verkligen inte mycket för världen, och verkligen ingen första häst. Verkligen en ensmanshäst, som tycktes hata allt och alla.
Men i ridningen var hon världens snällaste. Fick höra att hon hos tidigare ägare ridits om upp till LB. Men bommar var det ingen ide att plocka fram, det blev tvärstopp. :)
Jag tränade för tränare och red på långritter med massvis av galopp över gröna fält. Efter några månader med mycket omsorg, träning och MYCKET MAT blev hon riktigt fin. Dock var vi med om en olycka som resulterade i vila för både häst och ryttare, längre för henne. Hon åkte med en annan tjej i stallet till deras sommarbete, och jag åkte på ridläger.
Bild: Can 3-4 månader efter vi köpte henne. 2007
När jag kom hem, lät vi tjejen som haft henne över sommaren ha kvar henne på foder, för vi visste både jag och mamma, jag behövde en ponny!
Jag blev kontaktad av en kvinna som hade ett gäng importer, vi åkte dit, och ja, resten vet ni nog.. :)
Jag mötte min prins, och här står han nu idag. Can sålde vi till fodervärden.
DET HÄR ÄR.. GROM!
Min baby, min prins, räddare i nöden, allt, livet ectectectectecet, ni vet vad jag vill ha sagt.
Denna lilla, idag 147 cm höga krussidull föll från himlen, nej inte bokstavligen, ner till världen 2001.
Han landade i Polen, och jag har lite gissningar och några små uppgifter om att han har nära släkt bakåt av rasen Tarpan, som numera bara lever i halvvilt och kallas Heck Ponny. Dock såklart är han korsning med något av ädlare typ. Strax efter han vart gammal nog åkte han till Holland, där jag inte riktigt vet vad han gjort, för att sedan åka vidare till ett försäljningsstall i Danmark. För att sedan därifrån bli såld upp till nästa försäljningsstall i Mariefred.
Det var där vi möttes för första gången. :)
Jag var ientligen där för att provrida en annan ponny, men när jag klev in i stallgången var tankarna på den som bortblåst, för i stallgången stod något jag ville ha mycket, MYCKET mer. Den andra ponnyn visade sig ändå inte vara något för mig. Jag tyckte det redan klickat med den andra ponnyn, som kallades Fläcken för att han hade en stor vit fläck på länden. Och när jag satt upp var det inte klick, snarare BOOM, det var verkligen rätt!
Okej, han var väl precis inriden, nykastrerad och form, herregud vad var det?
Han tvekade på 50 cm och gick mest i prottesterande sidoled hela tiden.
Men det var han jag skulle ha!
9 Agusti 2007 blev han min, bara min min min.
Idag, nästan 3 år senare..
Vi tävlar upp till LA hoppning och satsar på att kvala MSVB under 2010.
Hemma tränar vi upp till MSV hoppinng utan problem och tränar upp till *-stjärnig terräng.
I dressyren ligger han nog runt LA nivå och utväcklas hela tiden.
Roligt nog har det varit förvånandsvärt lätt. Man trodde ju inte att det skulle bli något av den där hästen som knappt ville hoppa 50 cm..
Denna lilla, idag 147 cm höga krussidull föll från himlen, nej inte bokstavligen, ner till världen 2001.
Han landade i Polen, och jag har lite gissningar och några små uppgifter om att han har nära släkt bakåt av rasen Tarpan, som numera bara lever i halvvilt och kallas Heck Ponny. Dock såklart är han korsning med något av ädlare typ. Strax efter han vart gammal nog åkte han till Holland, där jag inte riktigt vet vad han gjort, för att sedan åka vidare till ett försäljningsstall i Danmark. För att sedan därifrån bli såld upp till nästa försäljningsstall i Mariefred.
Det var där vi möttes för första gången. :)
Jag var ientligen där för att provrida en annan ponny, men när jag klev in i stallgången var tankarna på den som bortblåst, för i stallgången stod något jag ville ha mycket, MYCKET mer. Den andra ponnyn visade sig ändå inte vara något för mig. Jag tyckte det redan klickat med den andra ponnyn, som kallades Fläcken för att han hade en stor vit fläck på länden. Och när jag satt upp var det inte klick, snarare BOOM, det var verkligen rätt!
Okej, han var väl precis inriden, nykastrerad och form, herregud vad var det?
Han tvekade på 50 cm och gick mest i prottesterande sidoled hela tiden.
Men det var han jag skulle ha!
9 Agusti 2007 blev han min, bara min min min.
Idag, nästan 3 år senare..
Vi tävlar upp till LA hoppning och satsar på att kvala MSVB under 2010.
Hemma tränar vi upp till MSV hoppinng utan problem och tränar upp till *-stjärnig terräng.
I dressyren ligger han nog runt LA nivå och utväcklas hela tiden.
Roligt nog har det varit förvånandsvärt lätt. Man trodde ju inte att det skulle bli något av den där hästen som knappt ville hoppa 50 cm..
Grom 2007
Grom 2010
Grom 2010
VEM ÄR.. ELLO ALMÉR?
Jo minsann, det är jag!
Kom till världen 3 Juni 1994, och enligt mina päron var det första ord jag sa HÄST!
Eller okej, ientligen var det typ.. rosa, men därefter var det häst, helt ärligt!
Redan som liten blev jag hysterisk bara av att se hagstaket.
Åkte vi förbi ett stall, skrek jag som en dåre tills vi vände och klappade på hästarna.
Såklart fick jag inte alltid min vilja igenom..
Jag red i stortsätt ingenting förutom på någon bekants pollar då och då, typ 2 gånger om året.
2004, när jag fyllde 10 år, ringde min mamma äntligen och satte mig på kölistan till en närliggande ridskola.
Jag började redan kommande termin. Jag som nog aldrig travat i hela mitt liv förstod inte ett dugg av varför jag skulle rida lätt och så. Och när lektionen var slut gjorde jag som jag alltid gjort, kravlade mig ner för hästens hals som om det vore en rutchkana. Sen lärde jag mig att man visst inte gjorde så..
Jag blev skötare på en häst på ridskolan där jag red i ca 2 år samtidigt som jag hade medryttarponny 6 dagar i veckan, hade redan då fullspäckat schema. Men Februari 2007 gick en dröm i uppfyllelse, jag fick min egna häst!
Jag var lååååångt ifrån rutinerad nog för uppgiften, och mina föräldrar visste ännu mindre!
Det blev helt enkel första.. bästa? Nja nu vet vi nog mer..
17 Februari 2007 stod min Can Hovsten på stallplanen, ett 11 år gammalt varmblodssto som om jag vetat bättre då hade dömt ut på plats. Men efter några månader med hårt slit på fodret så blev hon riktigt go.
Dock var vi med om en olycka strax innan sommaren och Can var tvungen att stå över sommaren.
Så jag fick åka på ridläger och när jag kom hem var det inget snack om saken, jag behövde en ponny.
Vi letade inte länge, utan blev kontaktade av en kvinna som hade ett gäng importer till salu.
Vi åkte dit kommande helg och provred två stycken, återigen blev det första bästa, men den här gången var det verkligen den bästa! Mer om honom kan ni läsa under fliken ''Om Grom''
Kom till världen 3 Juni 1994, och enligt mina päron var det första ord jag sa HÄST!
Eller okej, ientligen var det typ.. rosa, men därefter var det häst, helt ärligt!
Redan som liten blev jag hysterisk bara av att se hagstaket.
Åkte vi förbi ett stall, skrek jag som en dåre tills vi vände och klappade på hästarna.
Såklart fick jag inte alltid min vilja igenom..
Jag red i stortsätt ingenting förutom på någon bekants pollar då och då, typ 2 gånger om året.
2004, när jag fyllde 10 år, ringde min mamma äntligen och satte mig på kölistan till en närliggande ridskola.
Jag började redan kommande termin. Jag som nog aldrig travat i hela mitt liv förstod inte ett dugg av varför jag skulle rida lätt och så. Och när lektionen var slut gjorde jag som jag alltid gjort, kravlade mig ner för hästens hals som om det vore en rutchkana. Sen lärde jag mig att man visst inte gjorde så..
Jag blev skötare på en häst på ridskolan där jag red i ca 2 år samtidigt som jag hade medryttarponny 6 dagar i veckan, hade redan då fullspäckat schema. Men Februari 2007 gick en dröm i uppfyllelse, jag fick min egna häst!
Jag var lååååångt ifrån rutinerad nog för uppgiften, och mina föräldrar visste ännu mindre!
Det blev helt enkel första.. bästa? Nja nu vet vi nog mer..
17 Februari 2007 stod min Can Hovsten på stallplanen, ett 11 år gammalt varmblodssto som om jag vetat bättre då hade dömt ut på plats. Men efter några månader med hårt slit på fodret så blev hon riktigt go.
Dock var vi med om en olycka strax innan sommaren och Can var tvungen att stå över sommaren.
Så jag fick åka på ridläger och när jag kom hem var det inget snack om saken, jag behövde en ponny.
Vi letade inte länge, utan blev kontaktade av en kvinna som hade ett gäng importer till salu.
Vi åkte dit kommande helg och provred två stycken, återigen blev det första bästa, men den här gången var det verkligen den bästa! Mer om honom kan ni läsa under fliken ''Om Grom''